När Simin från Iran bestämde sig för att följa Jesus gav det hennes liv mening och hopp – men förde också med sig stora risker. Priset att följa Jesus har varit högt för henne och hennes familj, men hon har trots det aldrig kunnat släppa taget om sin tro.
Det var Moshen, som i dag är gift med Simin, som först gav Simin en bibel. Paret var bara vänner då, och Moshen uppmuntrade henne att själv läsa Guds ord. Hon var förundrad över budskapet, inte minst den radikalt annorlunda synen på kvinnor, jämfört med den som rådde i hennes muslimska kultur.
En dag kom hon över en film om Jesu liv. När hon såg scenen där han bar sitt kors kände hon en mycket speciell närvaro.
– Jag kände att jag vandrade med Jesus. Där stod jag på knä och grät i timmar, och jag kunde inte förstå vad som hände inom mig, säger hon.
Helande gav starkare tro
Efter den här stunden förändrades Simins liv för alltid. Men hennes nya liv som kristen var farligt. De officiella kyrkor som finns övervakas noggrant av myndigheterna och många nykristna möts i stället i husförsamlingar, vilket även Simin gjorde.
Hennes resa i tron hade börjat. Hon och Moshen förlovade sig strax därpå och gifte sig sedan, och genom sin pastor och andra kristna började Simin frimodigt dela med sig av evangeliet till människor. Hennes liv utanför kyrkan började också förändras. Som sjuksköterska mötte hon vid ett tillfälle en femårig pojke som var mycket sjuk efter en hjärtoperation, och läkarna trodde inte att han skulle överleva. Men Simin och Moshen bad om ett mirakel.
Till deras glädje var pojken frisk när han vaknade upp nästa dag, vilket gjorde alla – inklusive läkarna – mycket förvånade. Den starka händelsen stärkte Simins tro och gav henne större kärlek till sina medmänniskor.
– Jag brukade bara gå till Gud när jag behövde olika saker, men efter detta längtade jag efter att människor skulle bli helade, säger hon.
Ifrågasattes av kollegorna
Simins familj hånade henne när hon berättade om sin nya tro, och menade att hon hade blivit galen. När Moshen och Simin flyttade till en mindre stad, en stad som var mer konservativ, mötte de ännu mer motstånd. Människor kommenterade Simins utseende och hon var tvungen att bära sin hijab på rätt sätt. Simins sjukhuskollegor började också märka att hon var annorlunda. Hennes arbetskamrater och chefer ifrågasatte varför hon inte deltog i bönerna eller fastade under ramadan, och det var tydligt för Simin vad som skulle hända om hennes kristna tro kom ut.
– Om de fick reda på det skulle jag få sparken från mitt jobb, säger hon.
Simin tvingades skriva under dokument där hon lovade att delta mer i bönestunderna. Men när hon gick till bönerummet förvandlades det till en trygg plats där Simin bad till Jesus.
Församling växte fram i hemmet
Efter en tid arresterades pastorn i Simins husförsamling. Simin och de andra medlemmarna i församlingen visste att de var tvungna att undvika att träffa eller ringa varandra. Simin och Moshen antog att det skulle innebära slutet för den kristna gemenskapen i deras stad, men Gud hade andra planer.
Den helige Ande uppmuntrade Simin och hennes man att fortsätta dela med sig av de goda nyheterna till vänner och släktingar. Gud verkade i deras hjärtan och de tog emot Jesus. Gud förvandlade Simins hus till en församling där hon började undervisa nykristna.
– Vi samlades med försiktighet, med tanke på grannarna. Vi försökte skapa en fridfull plats för bön och tillbedjan, säger Simin.
Hon berättar att de höll till i vardagsrummet, såg till att alla dörrar och fönster var stängda och pratade tyst. Tyvärr räckte inte deras försiktighet.
Polisen stormade hemmet
Tidigt på morgonen en varm sommardag 2019 vaknade Simin av att tolv poliser stormade in i familjens hem. Hennes första tanke var: ”Vad kommer att hända med min familj? Må Gud beskydda oss!” Hela huset genomsöktes; lådor med biblar och kristna cd-skivor hittades, vilket innebar gott om bevismaterial för polisen.
Det visade sig senare att en familj, vars son hade blivit kristen genom Moshen, hade berättat om Simins och Moshens kristna samlingar.
Simin och hennes man greps. Deras tvååriga dotter fick följa med Simin, trots att Simin vädjade till polisen att dottern skulle få stanna hemma hos någon annan på grund av hennes allvarliga magsjukdom.
Mohsen separerades från Simin och deras dotter. Ingen av dem visste vad som väntade dem. Simins dotter hade ont och myndigheterna lät inte Simin ta med sig dotterns medicin. Simin förhördes.
– Först ville de hitta andra kristna genom mig, sedan ville de antyda att jag hade kopplingar till andra länder och att mitt mål är att vända andra mot islam och regeringen. Men jag ville bara leda människor till Jesu kärlek, säger Simin.
Jag brukade bara gå till Gud när jag behövde olika saker, men efter detta längtade jag efter att människor skulle bli helade.
Dagar kändes som år. Simin fick hälsoproblem och behandlades dåligt av personalen. Framtiden för henne och familjen var oviss. Det fanns inget annat att göra än att förtrösta på Jesus. Hon var rädd men kunde känna hans närvaro, vilket gav henne hopp.
Tvingades fly från Iran
Efter 18 dagar i fångenskap släpptes Simin och Mohsen mot borgen. De dömdes så småningom för propaganda mot Iran och för att ha deltagit i ”sionistisk kristendom”. Mohsen dömdes till ett års straffarbete och förbjöds att vistas i staden där de bodde – på så sätt skulle andra konvertiter inte kunna prata med honom. Simin dömdes till böter och fick samtalet hon länge hade anat skulle komma.
– Bara några timmar [efter domen] fick jag ett samtal från sjukhuset. Jag hade fått sparken, säger hon.
Simin och Moshen bestämde sig för att fly landet och hamnade så småningom i ett grannland, där de nu lever som flyktingar. Ett viktigt stöd i det nya landet har varit en lokal kontakt till Open Doors. Genom den personen kom Simin med i en lärjungaträning, som hjälper kvinnor att bearbeta trauman efter förföljelse. Utbildningen förbereder också deltagarna för att tjäna andra, och paret har sedan dess börjat betjäna andra kristna online.
– Jag lärde mig mycket och jag kunde hitta tilliten igen. Så småningom började jag må bättre både mentalt och andligt, säger Simin.
