I februari 2023 tvingades pastor Soré från Burkina Faso fly tillsammans med sin stora familj. Bakom sig lämnade de en församling och ett hem med flera rum och sängar. Det var en tillvaro där vatten var lätt att få tag på, där det gick att odla och där barnen gick i skolan. Men det livet ställdes på ända, när deras by attackerades av jihadister. I dag är livet en kamp för att överleva, men Soré håller uthålligt fast vid både sin tro på Gud och på sin pastorskallelse. Open Doors har mött familjen i det som är deras nya livssituation.
Open Doors träffar pastor Soré och hans fru Teresa (bilden) mitt under den varmaste årstiden. Utomhus har livet tio olika nyanser av brunt. Det kommer att dröja åtminstone två månader innan Soré och hans familj ens kan tänka på att plantera något. För tillfället måste de överleva på den mat de har kunnat samla ihop och lagra sedan förra årets skörd.
Wentoin, ett av barnen som bor hemma hos Soré, med hans dotter Esther på ryggen. I och med flykten blev pastor Soré och hans familj en del av statistiken: I Burkina Faso har terroristattackerna tvingat mer än två miljoner människor på flykt. Olika jihadistgrupper driver på våldsamheterna, som har gjort att många kristna har flytt i landets norra delar. De kristna utgör ofta en prioriterad måltavla för extremisterna.
När Soré och hans familj flydde var Teresa gravid med deras yngsta dotter, Ester, och Wenkun, deras son, var fyra år gammal. Men ”familjen” består av långt många fler än fyra personer. Pastor Soré och Teresa tar hand om 15 andra kristna, de flesta är yngre barn och tonårsflickor som antingen har blivit föräldralösa eller överlåtits i deras vårdnad.
Sorés kyrka i hans hemby bestod till största del av konvertiter från islam. Av den anledningen var han orolig för att de som stod utan stöd skulle välja att återvända till sin muslimska tro. Trots smärtan och förödmjukelsen i att tvingas lämna sitt hem har Soré kvar sitt pastorshjärta och sin iver att evangelisera.
”Ett av våra första problem var vattnet. Vi började söka efter en vattenkälla och hittade den två kilometer bort från där vi befann oss”, berättar Soré. Behållarna rymmer cirka 20 liter vatten, vilket är en stor börda även om man drar dem i en vagn. Familjen fick senare draghjälp tack vare en åsna.
”När vi kom till det här tomma landområdet sov vi under bar himmel i två dagar. Sedan gick vi ut i bushen för att hugga pålar och använde presenningar och stängsel för att bygga det första huset att bo i”, berättar Soré. Huset finns där, men det är inte tillräckligt bra. Under regnsäsongen tar sig vatten in och under torrsäsongen är hettan så extrem att det inte går att vistas inne i tälten. Och när det är kallt blir både presenningarna och marken kall och det blir svårt att sova.
Mycket av majsen från förra året har ätits upp. Bristen på mat är ett ständigt bekymmer – men tilliten till Guds trofasthet är lika konstant. ”Majsen håller på att ta slut, men jag vet att vi aldrig kommer att lida brist på mat. Eftersom Kristus är med oss kommer Han att ge oss mer igen när maten tar slut. Jag kanske inte har pengar att köpa mat, men jag har tron att Jesus kan använda andra människor för att ge oss mat.”
Soré är på väg till kyrkan med sin familj. Trots situationen ser han fortfarande fram emot att en dag fortsätta sin egen tjänst. ”Min plan är att få en egen plats för min pastorskallelse och jag har bett Gud om det. Guds plan för mig är inte bara att jag ska vara en pastor för mina familjemedlemmar. Jag litar på Gud och ber till honom om att en dag hjälpa mig bort från den här platsen, för att stå i en egen tjänst.”
