Sedan fem år tillbaka lever pastor Barnabas i ett flyktingläger i Nigeria, efter att hans by attackerades av militanta fulanier. Situationen i lägret är svår, och de kristna utsätts dagligen för fara, men Barnabas är trofast sin kallelse och tjänar som pastor bland de tusentals lägerinvånarna.
Lägret är ett av många liknande internflyktingläger i Afrika söder om Sahara; ett område där 16,2 miljoner kristna har tvingats på flykt. Bland dessa finns många som har utsatts för våld och i likhet med pastor Barnabas attackerats bara för att de följer Jesus.
Trots att så många människor drabbas varje år, väcker inte den här flyktingkrisen mycket uppmärksamhet, vilket Barnabas upplever som frustrerande och hjärtskärande.
Det är mindre än en dubbelmadrass. Men någon säng har jag inte. Eftersom tältet är så litet kan vi inte bo tillsammans med alla våra barn.
– Miljontals kristna är på flykt här i Nigeria. Miljontals kristna är på flykt över hela Afrika. Nyhetsmedia bryr sig inte om det, politiker talar inte om det, regeringar talar inte om det, världspolitiken talar inte om det. Ingen talar om det, vi är osynliga. Kan du föreställa dig hur det känns, att vara bortglömd och ignorerad?
Boytan mindre än en dubbelmadrass
Pastor Barnabas är framme vid sitt eget tält och böjer sig ner för att visa det. Det är alldeles för litet för en familj med fem barn. Pastor Barnabas anger måtten:
– Det är mindre än en dubbelmadrass. Men någon säng har jag inte. Eftersom tältet är så litet kan vi inte bo tillsammans med alla våra barn.
Han berättar att tre av barnen bor tillsammans med honom och hans fru. De andra två sover hos en granne, och kommer hem igen på morgonen.
Barnabas uppgift är att vara andlig ledare för de kristna i lägret. På dagarna träffar han främst kvinnor och barn.
– De flesta av männen är ute och söker arbete för att få ihop pengar till mat. Men det blir inte tillräckligt för att få ens ett mål om dagen.
Jag har förlorat allt jag hade. Jag kan inte ta hand om min familj och mina barn, jag har ingen mat till dem och mina barn går inte längre i skolan.
Många av de kristna har lämnat ett jordbruk bakom sig – gårdar som hade kunnat försörja familjerna. Det är extremt farligt att ta risken att återvända, men trots det möter pastor Barnabas dagligen män i lägret som överväger det. Flyktinglägret är en något säkrare tillvaro, men levnadsvillkoren är katastrofala.
– Vi kan inte sköta vår hygien, det finns inte vatten eller toaletter. Många människor dör. Bara under förra veckan förlorade vi åtta personer i det här lägret.
När ett kristet samhälle blir attackerat av en militant grupp blir effekterna långvariga. Det handlar inte bara om den tragiska förlusten av liv. Möjligheterna till försörjning försvinner och framtidsutsikterna för nästa generation påverkas.
– Jag har förlorat allt jag hade. Jag kan inte ta hand om min familj och mina barn, jag har ingen mat till dem och mina barn går inte längre i skolan, säger Barnabas.
Barnabas ser också hur det traumatiserande våldet och desperationen som hans församling upplever påverkar tron. Många deltar i gudstjänsterna i lägret och prisar Gud mitt under förföljelsen – men många frågar sig också varför detta händer dem.
– Människor ställer frågan: ”Om vår Gud lever, varför låter Han oss gå igenom sådana här problem? Varför får vi inte se Gud gripa in”?
Kvinnor hamnar i prostitution
Han reflekterar över hur svårt det är att hålla fast vid Gud, när man inte vet hur man ska få nästa mål mat eller när man ser sina barn lida. Han har till och med sett att några kristna kvinnor i lägret prostituerat sig för att skaffa pengar till mat åt sina familjer.
Som pastor känner sig Barnabas desperat, när han ska hjälpa de kristna i lägret.
– Jag har ingenting att ge dem. Vi kan bara be tillsammans och dela Guds ord med varandra. Som pastor är det min uppgift att ta hand om min hjord. Det får mig som pastor att…
Hans röst sviker.
– Jag mår mycket, mycket dåligt.
Trots allt han har gått igenom är Barnabas viss om Guds trofasthet.
– Gud har hjälpt och Han är den som har burit intill denna dag. Det är därför jag klamrar mig fast vid Honom. Jag kommer inte att förlora min förtröstan på Gud. Och jag kommer alltid att uppmuntra människor att tro Gud om att vi en dag ska komma tillbaka till vår hembygd, oavsett hur situationen ser ut.
Tack vare understödjare har Open Doors lokala partners kunnat förmedla nödhjälp till flyktingar i Barnabas läger. Den livsnödvändiga hjälpen med mat möter inte bara människors fysiska behov – den kan även hjälpa dem andligt när de ser att Gud inte har övergivit dem. Lokala partners planerar även för yrkesutbildning och traumavård, för att kunna hjälpa de kristna långsiktigt med återhämtning och självförsörjning.
Det är viktigt för Barnabas att få framföra sitt tack till Open Doors understödjare, genom sin förbön och sina gåvor som gör arbetet möjligt.
– Bröder och systrar, ni har verkligen stöttat oss i det här lägret när det gäller livsmedel. Vi svalt, men varje gång det blev kritiskt hjälpte ni oss. Nyligen försåg ni oss med bland annat majs, ris och bönor. Vi är mycket tacksamma. Gud välsigne er!
