En gång lyfte Jesus upp ett barn och sa: ”Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket.” (Matt 18:3-4) Åhörarna blev helt chockade. De hade de aldrig hört något liknande.
Under antiken hade barnen en väldigt låg status. Dessutom var de extremt sårbara och utsatta. Uppväxten sågs som ett nödvändigt ont, en transportsträcka till målet att bli en vuxen tänkande människa. Barnen betraktades därför som ofullständiga varelser och likställdes med slavar och barbarer. Vissa filosofer jämförde dem med djur som måste tämjas och lyftes snarare fram som exempel på hur man inte skulle bete sig.
Jesus gör alltså en radikal uppgradering av barnets status. Dessutom använder han barnet för att förmedla ett tydligt budskap: Guds rike är inget man kan förtjäna eller uppnå. Guds rike ges till den som likt barnet inser sin brist och begräsning. Jesus säger: Om ni inte ödmjukar er och inser att ni är lika hjälplösa och maktlösa som små barn inför Gud, då kommer ni inte in i Hans rike. Han lyfter upp barnets beroendeställning som en förebild.
Förföljda kristna lever vanligtvis i en utsatt situation. I världslig mening har de oftast inte så mycket att sätta sin tillit till. Men de har Jesus. På det sättet påminner de om barnet som Jesus lyfter fram i berättelsen. Ett barn som är helt utlämnad till Guds nåd och hjälp. Även om deras liv är fyllda av prövningar, frågor och tvivel, så är den gemensamma nämnaren att de lever i Guds omsorg och godhet. Så låter också de vittnesbörd som kommer till oss. De är inte ensamma.
Än i dag är det alltför många barn som fortfarande lever i sammanhang där deras status skulle behöva en radikal uppgradering. Detta gäller inte minst barnen i den förföljda kyrkan. Julens budskap placerar barnet i centrum och har en inneboende kraft som kan förvandla individer, kulturer, traditioner och samhällen.
– Peter Paulsson
