I vår tid är det många som gör anspråk på att äga en sanning. Detta gäller inte minst världens religioner och ledande idéläror. Men även enskilda stater blir alltmer högljudda i sina anspråk på att vara en sanningsbärare. Många länder och federationer utgår i dag från ett fastslaget narrativ där religion och ideologi ofta sammanblandas. Befolkningen förväntas följa, ofta anförda av en stark ledare. I vår del av världen är det sekulariseringen som styr narrativet och människor är i sin fulla rätt att tro på vad som helst. Allt är gångbart om det känns rätt för den enskilde. Allt fungerar – med viss reservation för tron på Evangeliet.
Bibeln presenterar Jesus som Sanningen. Närmare 80 gånger citeras han med orden: ”Jag säger er sanningen”. Detta sker när han beskriver sig själv, sitt uppdrag, sitt liv och sina ord. Han säger också att: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar… och sanningen ska göra er fria”.* Denna frihet särskiljer Guds folk från resten av världen. Sanningen har blivit uppenbarad och Kristi kyrka har anförtrotts rollen som bärare och beskyddare av det ljus, det liv och den kärlek som strålar ut från Jesus. Församlingens uppdrag är att proklamera detta Glada budskap!
Men det är just när evangeliet förkunnas och Jesu unika sanningsanspråk proklameras som kyrkan möter motstånd och kristna förföljs. Regimer och regenter fruktar frihetens evangelium och gör allt för att stoppa detta budskap eftersom världens makter inte vill att människan ska vara fri.
Under min tid som missionär i Asien uttryckte en minister i Laos att: ”Kristendomen är vår främsta fiende och Bibeln är en farlig bok som ska utrotas ur vårt land!” I dag är detta uttalande inte unikt. Förföljelsen av världens kristna ökar varje år. Att vara en sanningsbärare och proklamera Jesu anspråk blir alltmer krävande. Är även svensk kristenhet redo att betala priset?
– Peter Paulsson
Generalsekreterare Open Doors Sverige
