Vi skriver ofta om människor som är hemligt kristna. Är detta personer som inte vågar möta konsekvenserna av sin kristna tro? Människor som medvetet väljer att vara anonyma och gör sin tro till en privatsak?
Nej, det är inte den egna bekvämligheten som står i centrum för de som är hemligt kristna. Primärt handlar det om personer – ofta nyomvända – som befinner sig i omständigheter som allvarligt begränsar möjligheterna till en utlevd tro. Man är fullt medveten om kostnaden kring ett avslöjande och avvaktar därför tillfället då man kan berätta. Egentligen är det inget val man gör. Det handlar snarare om överlevnad och att under rådande omständigheter vara ”…listiga som ormar och oskyldiga som duvor”.
Även på bibelns tid fanns det hemligt kristna. Dessa fanns ”… även bland rådsherrarna. Men för fariséernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan” (Joh. 12:42). Att vara rådsherre innebar att man var 1 av 71 personer i Stora rådet, det judiska folkets högsta politiska och religiösa organ. Ett par av dessa rådsherrar var Nikodemus och Josef från Arimatea. Bägge var djupt indragna i alla processer kring Jesu liv och död. Samtidigt trodde de på Honom i hemlighet.
Nikodemus sökte upp Jesus nattetid för en privatlektion och tog senare en stor risk när han i sin centrala roll gjorde ett försök att försvara Jesus. Efter Jesu död klev bägge dessa rådsherrar fram och såg till att Jesus fick en värdig begravning. I samband med detta säger Bibeln rakt ut att Josef var en Jesu lärjunge i hemlighet.
Precis så är det ofta med de hemligt kristna. Efter en lång väntan uppstår en situation som förändrar förutsättningarna. Dagen kommer då man helt enkelt kliver fram ur skuggan. Vi vet inte vilka konsekvenserna blev för de bägge rådsherrarna. Men vi vet att det även i dag finns många hemligt kristna som våndas och väntar på ett liknande tillfälle.
– Peter Paulsson
