I ungefär en vecka hade den då 13-årige Baher* arbetat i ett stenbrott i södra Egypten, när han för tolv år sedan var med om en svår arbetsplatsolycka. År av systematisk diskriminering och förföljelse av kristna har tvingat dem till de allra farligaste arbetsplatserna. Men berättelsen om Baher visar hur Gud kan komma med nytt liv och hopp.
Som vanligt började Baher sin arbetsdag med bön. Han bad att Herren skulle beskydda honom, eftersom arbetsmiljön i stenbrottet är extremt farligt. Den här varma sommardagen blev risken verklighet, när Baher slant med skärmaskinen som träffade hans ben. När han föll till marken landade han så illa att armen skars av från kroppen. Baher fördes genast till sjukhus, när han senare vaknade upp hade han förlorat sin arm och var sydd med 65 stygn i benet.
Skyllde allt på Gud
Baher var nu en pojke med ett allvarligt handikapp, någon som inte längre kunde hjälpa sin bror att försörja deras föräldrar och systrar.
– När jag kom hem handikappad förstod jag omfattningen av katastrofen. Jag hatade mig själv och jag hatade Gud, eftersom jag trodde att han var orsaken till allt som hade hänt mig. Han skulle ju beskydda mig.
Baher tyckte det var orättvist att han, som bara ville hjälpa sin familj, skulle behöva gå igenom det han fick uppleva.
– Jag förlorade min arm och min inkomst. När jag såg på min amputerade arm blev jag deprimerad.
När jag kom hem handikappad förstod jag omfattningen av katastrofen. Jag hatade mig själv och jag hatade Gud, eftersom jag trodde att han var orsaken till allt som hade hänt mig.
Baher
Slutade skolan i årskurs fyra
Det kan tyckas konstigt att en 13-åring över huvud taget arbetar i en så pass farlig miljö som ett stenbrott. Men för Baher, och hans familj, var det fråga om överlevnad.
– Jag slutade gå i skolan i årskurs fyra eftersom min familj inte hade råd att betala skolavgifterna. Mina föräldrar är gamla och sjuka.
Tillsammans med sin storebror kände han att det var hans plikt att ta hand om familjen.
– Mina fyra systrar fick inte gå i skolan eller arbeta. Vi levde i ett strikt muslimskt samhälle som nedvärderar kvinnor och betraktar dem som en anledning till skam.
Arbetet i stenbrottet skrämde
Det var svårt för Baher att se hur hans klasskompisar fick fortsätta gå i skolan, när han själv var tvungen att arbeta. För honom och andra unga män från byn som behövde arbeta var ofta stenbrottet det enda alternativet, eftersom det inte fanns några andra jobb.
– Bara tanken på att behöva följa med min bror till jobbet gjorde mig rädd, men jag hade inget val. Att arbeta i stenbrotten är både skrämmande och hemskt. Varje år inträffar flera dödsfall och allvarliga skador på grund av de svåra och farliga arbetsförhållandena.
Varje dag när vi gick hem kändes det som att vi hade blivit födda på nytt, förklarar Baher.
Stenbrottsarbetarna har låga löner och arbetet innebär stora risker, bland annat genom det farliga dammet och dåliga maskiner utan säkerhetsfunktioner. Arbetarna saknar rättsligt skydd och omfattas inte av någon form av sjukförsäkring.
Brodern blev sjuk i stenbrottet
Tyvärr slutar inte den tragiska berättelsen med Bahers olycka. Sex år senare kom nästa hårda slag för familjen. Det började med att Bahers bror fick en elektrisk stöt.
– Sedan blev han plötsligt sjuk. Trots det tillät inte hans arbetsledare honom att gå hem, men min bror kunde inte stå ut med smärtan, och hans puls ökade. Han fick andnöd på grund av dammet som fyllde lungorna, berättar Baher.
De tog med sig Bahers bror till närmaste sjukhus, men när de kom fram konstaterade läkaren att brodern redan var död. Baher blev helt förkrossad och förlorade allt hopp i livet. Hans egen olycka hade redan lett till en troskris, som förvärrades av broderns död.
Kämpade för att försörja familjen
Baher lämnade kyrkan och stod nu som ensam försörjare till sin familj, och till sin brors fru och barn. Han försökte hitta nya sätt att dra in pengar, bland annat genom att transportera sopor på en åsnekärra.
– Jag slöt avtal med några fastigheter, men det tog för lång tid att ta sig till soptippen. I stället började jag transportera grus, sand och andra lätta byggmaterial. Men ingen ville anställa mig permanent.
Först hjälpte vi honom att starta ett mikroprojekt med fåruppfödning, så att han kan få en regelbunden inkomst. Vi visade vår himmelske Faders kärlek till honom och hans familj i praktisk handling.
Fady
En dag kom en av Open Doors samarbetspartners till stenbrottsarbetarna i Bahers by, för att stötta förföljda kristna. Kyrkan i det här området har lidit av förföljelse och förtryck i många år. Det har hänt att de blivit plundrade och att man bränt ner hus som tillhör kristna. En av prästerna i byn fick nyligen ta emot dödshot efter att församlingen ville renovera sin kyrka.
Baher kom med i en samtalsgrupp
När fältarbetaren Fady mötte Baher första gången var han arg och deprimerad och ville inte gå i kyrkan eller ha en relation med Gud, men kontakten med Open Doors samarbetspartner fortsatte efter det första mötet.
– Först hjälpte vi honom att starta ett mikroprojekt med fåruppfödning, så att han kan få en regelbunden inkomst. Vi visade vår himmelske Faders kärlek till honom och hans familj i praktisk handling. Vi ser nu att det går riktigt bra för hans mikroprojekt, säger Fady.
Han fortsätter:
– Baher litade på mig och mitt team och lyssnade på våra råd. Han kom också med i en samtalsgrupp om den kristna tron. Där pratade vi om Guds auktoritet och vårt ansvar, om Guds stöd och hans närvaro mitt i svårigheter. Baher lär sig mycket och växer både känslomässigt och andligt.
När Open Doors kontakter träffar honom våren 2023 är Baher mycket tacksam:
– Min familj och jag skyllde allt det svåra vi hade gått igenom på Gud. Men nu har vi fått stöd och hjälp för att komma igenom det. Vi skiftade fokus från att skylla på Gud till att prisa honom och nu går vi regelbundet till kyrkan. Utan er hjälp hade jag inte haft någon inkomst. Om ni inte hade stöttat mig hade jag inte förändrats. Ni hjälpte mig att hålla modet uppe och få tillbaka min relation med Gud.
* Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.
