För tre år sedan attackerades Abrahams by av militanta fulanier och han tvingades fly med sin familj. Sedan dess lever de i ett flyktingläger, där förhållandena är svåra och bristen på mat är ett ständigt faktum.
Abraham lyckades med nöd och näppe överleva den förödande attacken mot hans hemby, ett kristet samhälle i delstaten Benue i centrala Nigeria.
– Det fanns ingenstans att fly. Även om man försökte springa undan skulle man med all säkerhet möta dem. Jag sprang och föll ner i ett dike med en massa löv som gömde mig för deras ficklampor, det var så jag fick behålla livet.
Strax innan den ödesdigra natten hade rapporter om våldsamma attacker i närheten nått invånarna. De flesta av samhällets kvinnor och barn, inklusive Abrahams hustru och tre barn, skickades bort från byn medan männen stannade kvar. Omkring midnatt hörde de ljudet av skott som avfyrades.
De första som flydde från sina hem sköts ihjäl.
– De första som flydde från sina hem sköts ihjäl, berättar Abraham.
Hans bror David, som var evangelist, var en av dem.
– De försökte öppna dörren till hans hus men märkte att den var låst från insidan och började då bryta sig in. Min bror steg upp för att hålla emot och då sköt de honom genom dörren. När han sen gick ut sköt de honom i huvudet.
– De hade satt fast ficklampor på sina vapen och när de riktade dem mot någon och kunde identifiera personen som en människa sköt de direkt.
Det är ett bördigt land med bra jordmån och våra angripare vet om att det är känt över hela landet som den bästa odlingsmarken. Vårt folk är också känt för att älska Gud.
”Ett gott land, välsignat av Gud”
I attacken, som pågick en bit in på natten, dödades åtta personer, sju skadades och ett helt samhälle drevs på flykt. Abraham och hans familj kom så småningom till flyktinglägret Ichwa, ett läger för internflyktingar. Här förstod Abraham och de andra överlevande vad som låg bakom de fruktansvärda överfallen på deras byar.
– När vi kom till lägret berättade man för oss att våra angripare vill tvinga bort oss från våra landområden. Deras mål är att islamisera oss och det är huvudorsaken till att vi dödas. Ifall vi inte går med på deras krav svär de på att döda varenda en av oss, säger han, och fortsätter:
– Men det här är ju vårt land, Benue. Ett gott land, välsignat av Gud.
Abraham gestikulerar mot det omkringliggande landskapet. Han kommer från folkgruppen tiv, som till största delen försörjer sig som jordbrukare.
– Det är ett bördigt land med bra jordmån och våra angripare vet om att det är känt över hela landet som den bästa odlingsmarken. Vårt folk är också känt för att älska Gud.
Drömmen om en utbildning krossades
När kristna drivs bort från sina hem mister de samtidigt sina framtidsdrömmar.
– Jag var klar för antagning till yrkeshögskola och universitet, men på grund av attacken hade jag ingen möjlighet att fortsätta mina studier. Mina inkomster från odlingen skulle betala mina studieavgifter men attacken omintetgjorde allt.
Abrahams tre barn hotas av samma öde.
– Mina barn har inte kunnat gå i skola eftersom jag inte längre odlar något och därför inte får någon inkomst. Vi som är av tiv-stammen värdesätter våra jordbruk högt eftersom de ger oss vårt levebröd och inkomster så att vi kan betala våra barns studieavgifter. Här i lägret är vi mycket begränsade, berättar han.
För Abraham handlar dagarna framför allt om att hålla familjen vid liv. Ett sätt är att hjälpa till på en sötpotatisodling, men hungern gör sig ständigt påmind.
– När jag kom tillbaka hittade jag min hustru liggande på golvet, svårt plågad av hunger. Hon blev riktigt sjuk och orkade sätta sig upp igen först igår.
Kampen för överlevnad utmanas ytterligare på grund av den påverkan livet i lägret har på barnen.
– Livet har varit mycket tufft och vi lider med våra barn. De har inget att göra och har blivit mycket upproriska och svåra att hantera, berättar Abraham.
Gudstron påverkas av lidandet
Situationen påverkar också Abrahams gudstro. Även om han har fått uppleva Guds omsorg genom bönesvar så tycks samtidigt ofta lidandet bara bli ännu mera akut, både för honom själv och dem han har runt sig. Abrahams berättelse för tankarna till Job. Det finns ärlighet och kampvilja, men också ett hopp om att Gud är närvarande och kommer att befria honom och hans familj. Orden från Job 19:25 gör sig påminda: ”Jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet”.
– Ibland känner jag att jag kan tala med Gud, men när lidandet blir för stort upplever jag att det är svårt. När jag ser på det lilla jag har, till och med rinnande vatten, tackar jag Honom. Men när hjärtat sviker känns livet tungt. Då säger jag: ”Gud rår över allt, han kommer att hjälpa och återlösa oss”, säger han.
Han förklarar att hans folk inte är den som ber om mat i första hand.
Gud rår över allt, han kommer att hjälpa och återlösa oss.
– Vi odlar grödor för att ha något att äta. Vi brukar också ge en del åt andra, men nu när livet är svårt kan vi inte göra det.
Även om myndigheterna har bistått med hjälp är det inte tillräckligt för att alla ska få mat. Bristen förvärras dessutom av den korruption som ibland förekommer i samband med utdelningen av livsmedel.
– Några av de ansvariga är brottslingar. De stjäl av de varor som är ämnade för oss, förklarar Abraham.
Vädjar om förbön för de som fördrivits
Open Doors lokala samarbetspartner har hjälpt till att möta en del av de mest akuta behoven i flyktingläger som Ichwa.
– Er senaste hjälpsändning var till stor hjälp, vi behövde inte köpa mat på tre månader efter att vi fått den och för familjer med många medlemmar räckte maten ungefär två månader, säger Abraham, och fortsätter:
– Omständigheterna och utmaningarna här är verkligen tuffa men genast när vi ser er fylls vi med glädje och upprymdhet. Ni tar er alltid tid att fråga oss hur vi har det och vilka problem och utmaningar vi kämpar med. Bara en sådan sak gör oss glada och förvissade om att Gud tar hand om oss.
Abraham avslutar med att be om förbön.
– Bröder och systrar i Kristus, jag vädjar till er alla att hjälpa oss genom att be för oss som blivit attackerade och fördrivna. Vår största önskan just nu är att Gud skulle vidröra våra angripares sinnen samt minska vårt lidande. Vi har fått genomgå så mycket och drömmer om att få återvända till våra hem.
Bröder och systrar i Kristus, jag vädjar till er alla att hjälpa oss genom att be för oss som blivit attackerade och fördrivna
